Domesticering

Dagens domesticerade katter (Felis catus) härstammar från den nordliga afrikanska vildkatten (Felis silvestris lybica). Domesticering är en gradvis och dynamisk process där inget plötsligt bara händer, det behövs flera generationer av urvalsavel för att frambringa fysiologiska, morfologiska och/eller beteendemässiga ändringar. Domesticeringsprocessen för katten har varit unik, eftersom att kriterierna för aveln under domesticeringen av de flesta djur har inneburit selektering på beteende som i första hand ökar djurens ”människovänlighet”. Katten tog man däremot in i sitt hem i första hand på grund av religiösa och praktiska skäl. I början av domesticeringen var det svårt att ha en kontrollerad avel på katter, eftersom att det var förbjudet på grund av religiösa skäl. Det är omöjligt att säga en exakt tid och plats för kattens domesticering, men man tror att domesticeringsprocessen startade i Egypten ungefär 4000 f Kr och att det är under de senaste 150 åren som en mer effektiv domesticering har ägt rum.

Sett ur ett beteendeperspektiv har troligen domesticeringen haft en mindre påverkan på katten än andra däggdjur som domesticerats. De huvudsakliga förändringar som skett hos katten under domesticeringen är att hjärnans storlek har minskat, det har blivit en förändring i hormonbalansen, samt att katten har fått ett mer ”barnsligt” utseende.