Etologi

Etologi är vetenskapen om djurs beteende och dess orsaker. Den räknas ofta som en ung gren av biologin, men Aristoteles skrev redan på 300-talet f Kr om djurs beteende. Under historiens gång har många personer därefter både beskrivit och försökt tolka vad djur gör. Den personen som haft störst betydelse för etologins utveckling är Charles Darwin. Hans teorier om evolution genom naturligt urval öppnande dörrarna för jämförande studier av djur och deras beteende. Omkring 1930 kom två forskare att dominera etologins utveckling under flera decennier, dessa forskare var: Konrad Lorenz och Niko Tinbergen.

Inom dagens etologi är man främst intresserad av att undersöka djurs beteende som en anpassning till deras naturliga miljö. Olika levnadssätt har gett upphov till olika beteenden. Tinbergen formulerade på 50-talet etologins forskningsprogram. Han menade att man måste besvara fyra olika frågor om ett beteende för att få en fullständig biologisk förklaring till beteendet.

1. Hur påverkar beteendet individens chans att överleva och föröka sig?

2. Vilka faktorer (t.ex. hormoner och sinnesintryck) får ett visst beteende att uppträda vid en viss tidpunkt?

3. Hur förändras beteendet under djurets uppväxt?

4. Hur har beteendet formats under evolutionens gång?

Med Tinbergens fyra frågor kan man ge två helt olika typer av förklaringar till ett visst beteende. De två olika förklaringarna man kan ge är proximata (närliggande) och ultimata (slutgiltiga) förklaringar. Proximata förklaringar handlar om hur beteendet orsakas och kontrolleras. Medan ultimata förklaringarna handlar om beteendets funktion, det vill säga hur det påverkar djurets överlevnad och förökning. Exempelvis, en honkatt börjar löpa på våren när dagsljuset ökar. Det ökade dagsljuset fungerar som en retning för honkattens hormoner som då får en ökad produktion och aktivitet, detta är svaret på den proximata frågan. Svaret på den ultimata frågan är att kattens löpskrik lockar till sig hanar så att katthonan kan föröka sig, samt att kullen med kattungar föds på sensommaren då det är den största chansen att kullen överlever. Svaren på de båda typerna av förklaringarna är lika rätt. De representerar bara olika aspekter, alltså två olika sätt att förklara ett visst beteende. Ju mer man vet om de både de proximata och ultimata orsakerna desto mer komplett förklaring får man. En viktig sak att komma ihåg är att djuret självt ofta inte vet något om de proximata eller ultimata orsakerna till varför den utför ett visst beteende.