Problembeteenden/Beteendestörning

Först är det viktigt att avgöra om det handlar om ett problembeteende eller om det är ett normalt beteende för katten som ägaren inte accepterar och tycker är ett problembeteende. Genom att förebygga och behandla problembeteenden kan man förstärka relationen mellan ägaren och katten, samt även öka livskvaliteten för både katten och ägaren.

Misstänker man att sin katt har ett problembeteende kontakta alltid en veterinär i först hand, för att utesluta sjukdom, smärta eller dyl.

Det är en stor skillnad på problembeteende och beteendestörning. En beteendestörning visar att det finns ett behov som inte är uppfyllt. Djuret är motiverat att utföra ett visst beteende som den inte kan göra i den miljön som den befinner sig i. Många beteenden som kan upplevas som beteendestörningar för kattägaren är egentligen normala beteenden för katten och därför är de per definition egentligen problembeteenden. Problembeteende är beteenden som kattägaren inte tycker om, men som är helt normala och har en funktion för katten.

Om kattägare upplever vissa beteenden som problematiska kan detta bero på att man håller katten på fel sätt som går emot deras naturliga beteenden eller att kattägaren har orealistiska förväntningar på sin katt.

Orsaken till att en katt utvecklar problembeteenden kan grovt delas upp i fyra kategorier: frustration, dålig socialisering, arv och medicinsk status.