Problembeteenden/Beteendestörning

Det är en stor skillnad på problembeteende och beteendestörning. De vanligaste beteendestörningarna som man känner till kallas för stereotypier. För att en beteendestörning ska få kallas för stereotypi måste vissa kriterier uppfyllas, dessa kriterier är:

1. Det ska vara en avvikande rörelse som upprepas likadant gång på gång
2. Denna rörelse ska tillsynes vara utan någon funktion
3. Djuret ska utför denna rörelse under en stor del av sin vakna tid

(Dessa kriterier kan man läsa om i den vetenskapliga rapporten: Stereotypies: a critical review i tidningen Animal Behaviour av Mason, G.J eller i den halvvetenskapliga boken Stress i djurvärlden av Jensen, P.)

Bra och tydliga exempel på beteendestörningar som uppfyller alla tre kriterierna är: vävning hos häst, pendling hos mink och rörtuggning hos sugga.

En beteendestörning visar att det finns ett behov som inte är uppfyllt. Djuret är motiverat att utföra ett visst beteende som den inte kan göra i den miljön som den befinner sig i.

Många beteenden som kan upplevas som beteendestörningar för kattägaren är egentligen normala beteenden för katten och därför är de per definition egentligen problembeteenden. Problembeteende är beteenden som kattägaren inte tycker om, men som är helt normala och har en funktion för katten. Om kattägare upplever vissa beteenden som problematiska kan detta bero på att man håller katten på fel sätt som går emot deras naturliga beteenden eller att kattägaren har orealistiska förväntningar på sin katt. Med orealistiska förväntningar menar jag att man inte får glömma bort att alla katter är individer med olika personligheter. Alla katter kommer inte vilja sitta i knäet eller bli upplyft hur mycket man än tränar. Självklart kan man få katten att acceptera detta, men om den protesterar ska man inte säga att katten har en beteendestörning. Utan det är snarare så att kattägaren upplever detta som ett problembeteende.

Ett problembeteende kan däremot bli till ett välfärdsproblem för katten. Exempelvis en katt som kissar i sängen har ingen beteendestörning men detta beteende är troligtvis ett problembeteende för kattägaren. Men om det till exempel är så att katten kissar i sängen på grund av urinvägsinfektion är detta ett stort välfärdsproblem för katten. Så om man anser att sin katt har ett problembeteende så ska man alltid i första hand ta katten till veterinären, för katten kan lida av ett mycket allvarligt välfärdsproblem. Det behöver inte bara vara ett medicinskt problem som startar ett problembeteende, men man måste utesluta denna orsak först.